esni

Monroeville, PA. På hotellet. 62 °F.

Nu kanske just du sitter där och undrar hur jag har spenderat min (nästan exakt) 24 timmar långa vakna dag på resande fot (måste tyvärr erkänna att jag sov max 2 timmar under dagen). Håll i hatten för här kommer svaret:

Jag har suttit och stirrat hela dagen, typ.

Helt seriöst:

Vi gick upp typ halv fem, SATT i bilen till arlanda, SATT och väntade på planet, SATT på planet i sisådär 7-8 timmar, SATT i Newark och väntade på ett bara två timmar försenat plan, SATT på planet till Pittsburgh typ 1 ½ (det var motvind, så det tog extra lång tid) och sen som grädde på moset (fattar inte varför man säger så, det låter ju bara asvidrigt) SATT vi i feta bilköer mellan flygplatsen och hotellet.

Men men, summan på kardemumman (asså, va?): det var nog värt det.

När vi först såg USA från planet dog jag lite inombords för jag vill verkligen nångång i mitt liv (om det så bara är typ 2 veckor) bo här. Allt är så crazy och färgglatt. (Katrin, plan uppdatering: du, jag OCH Wille&Benny=ROADTRIP I USA SOMMAREN ’14 typ!!!!)

Iaf, jag och pappa åka till en feting bokaffär såhär på kvällskvisten och jag var seriöst tvungen att behärska mej själv för att inte sprätta alla pengar på böcker, block och dutt-prylar….. Det var tufft – men jag klarade det!

Jag sammanfattar detta otrooooooligt intressanta inlägg med att först säga:

jag är helt sinnesjukt trött nu, jag har tappat rösten, jag är hungrig, min kind kliar

Men avslutar det med:

Sängen jag nu ligger i är så skön att man dör, efter sömn kommer solsken (nyuppfunnet ordspråk), snart får jag sova och imorn vaknar jag upp till en dag med shopping i usa.

Det kunde ha varit värre.