esni

Kan ni förstå, mina kära vänner, att jag tog körkort igår? Jag kan knappt förstå det själv.

Damer och herrar, här är den äntligen.. (Jag hade den på min födelsedag förra veckan, men då orkade jag inte lägga upp bilder... okeeeej, moving on.)



(Om ni undrar varför jag "alltid" tar samma bild spegelvänt och vanlig, är det inte för att jag "WOOOW DET HÄR ÄR SÅ HIMLA SNYYYGGT!", utan för att min blogg är 300 km bred och jag behöver fylla ut den... FYI liksom.)

Jag, min pappa och min bror var nyss och spelade sqash (squash? sqåsch? haha.. orkar inte kolla upp det) och badminton. It goes without saying att jag vann i allt och mot alla. Eller nått. Min högerarm är i alla fall heeelt darrig nu. Pinsamt.

Hur som helst, nu sitter jag på min säng och äter vindruvor, dricker cl och blir alldeles varm inombords när jag tänker på att vi börjar 12 imorn.

Over and out.

På våra fina vita MacBooks har vi inte fått Officepaketet, alltså inte Word. Istället jobbar vi med nått b-program som heter NeoOffice och är ungefär lika bra som... som... nått som inte är bra alls. Därför är det nu en ren fröjd att göra skolarbete på min egna MacBook där jag har Word. Och det är ju bra och så.

Ett stycke ny kamera fotad av Katrin.

Igår laggade Facebook S-Ö-N-D-E-R. Det gick inte att kommentera inlägg utan att trycka typ 50 gånger. Tydligen så kunde det beteendet anses som irriterande eller stötande för andra, så jag har blivit avstängd från att kommentera. Det betyder att jag inte kan tacka alla som har önskat mig en bra dag idag. Jag hatar det.

Jag blir verkligen så himla glad att det är så många som tänker på mig på min dag och så kan jag inte tacka dem personligen, utan jag måste tacka alla i en hög. Det känns så opersonligt och trist.

Nåväl, jag skickar över lite telepatiska "tack" till alla som har skrivit och hoppas att de känner det. Och om du läser det här kan jag ju lika gärna passa på att tacka dig igen. TAAAAAACK!

(Kanske ska skjuta in en liten snabb btw att jag fyller 18 år idag. För exakt 18 år sen var jag en liten ful knöl och nu är jag myndig. Det känns helt stört!)

Idag är sista dagen någonsin som jag kan säga att jag är någonting som sjutton och tala sanning.

Det firar vi med Simon. Det och att min blogg faktiskt fyller två år idag.



Peace.

Det här lovet kan vara det slappaste någonsin.. Jag är inte en sån som gillar att gå och lägga mig typ efter midnatt (mest för att jag inte tycker om att "sova bort hela dagen") men under detta lov är det exakt det jag har gjort... och det har varit väldigt skönt. På dagarna har jag mest suttit i min (supersköna och supermysiga) fåtölj och kollat på serier, ätit och stickat (tröjan börjar närma sig klar-läget). Det hela har inte varit allt för spännande, men ack så skönt.

Jag kom på imorse, när jag drog på mig min OnePiece, att Josef och Isaks kompisar som varit här på lan förmodligen tror att det är det enda plagg jag äger... I wish! Skolan börjar igen efter helgen och jag måste börja ha på mig vanliga kläder.... Hur ska detta gå? Jag har sjunkit ner så lågt i min bekvämhet att jag går till ICA med min rosa OnePiece, min röda dunjacka, mammas bruna Uggs och utan BH. Asså va? Vad hände?

Hur som helst,

TTYL!

P.S. Despicable Me måste vara en av de roligaste filmerna någonsin sedd (sedd? Heter det så? Jättefult...) av mänskligheten. Den och White Chicks! D.S.